Mätt

Smörgåstårtorna jag gjorde till mitt kalas

En känsla jag hatar är att vara mätt. Så där riktigt ''jag kan inte äta en bit till''-mätt. Speciellt nu när jag bantar, så känner jag mig nästan smutsig när jag är mätt. Det är klart att jag inte tycker om att gå hungrig. Det optimala är väl egentligen att vara varken hungrig eller mätt. Men ibland går det inte att stänga kakluckan, utan man lassar bara in mer och mer. Jag får gå till botten med det där.

Men, tusan, mat!